Gråingarnas segertåg i hårbotten.

Medan jag väntade på att lilla sonen skulle somna passade jag på att massera in en kallpressad ricinolja ihår och hårbotten. Det var kletigt och segt, lite som oljornas svar på långfil... men till slut hade det hamnat där det skulle.

Jag satte mig framför datorn och tittade runt lite grann. Efter ca en timma var det dags att tvätta ur oljan. Jag tog schampo i händerna och försökte massera in det i det oljiga "torra" håret utan att tillsätta vatten. Trögt, trögt, trögt :-) När schampot var ingnidet i det oljiga håret sköljde jag ur det med jummet vatten och jag fick lite av en chock! Sköljvattnet nere på badkarsbottnen var brunsvart, det tog en sekund innan jag kom på att jag hade läst någonstans att oljan drar ut hårfärg ur håret. Skönt! Det var inte smuts, haha ;-)

Sedan fick jag schamponera en gång till och struntade i balsam och inpackning. Nu håller det sakta på att torka. Det ska bli spännande att se hur det ser ut imorrn :-) Det kan bli blankt och fint eller lite mer tungt och ull-liknande. Hoppas på det första alternativet.

Det finns bloggar som påvisar fantastiska resultat som handlar om att håret växer flera centimeter extra på en månad och /eller att de får en hårman á la Diana Ross. Jag tror säkert att det kan hjälpa till lite grann men det är inte en Rapuntzel-man jag vill ha utan bara ett jämnt, blankt, välmående hår som uppför sig bra.

Säga vad man vill men dessa grå små borststrån jag har i håret, alldeles för tidigt men de vill liksom inte anpassa sig. Inte alls! Man kunde tro att de lite ödmjukt skulle smälta in i sin omgivning, efter de andra hårstrånas oskrivna regler, nej nej, dessa gråborst stövlar fram, kräver full uppmärksamhet och burrar till sig och protesterar högljutt mot hårsprayer, mousse, fönande och allt annat. Dessa gråingar vill absolut inte låta sig kuvas, de vill inte anpassa sig.

När jag har kammat och sprayat, kammat och sprayat, mitt hår och känner mig nöjd över att hårstråna till slut strävar åt samma håll och står framför spegeln och ler så hör jag ett litet "tjoong" "boing" "frizz" och ett efter ett opponerar sig gråingarna och reser sig upp! Efter en stund ser det ut som om jag först har satt upp håret i en hästsvans och sedan fått en hårbottenmassage... suck! Håret blir alldeles frizzigt, man kan tro att jag satt fingrarna i ett vägguttag. Det inte bättre av att kyla och värme om vartannat ställer till det för hela håret och även den torra inomhusluften.

Men mitt i gråingarnas trots så måste jag le och tänka att jag beundrar deras envishet. Aldrig att de låter sig kuvas, vill de stå rakt upp eller burra till sig som fuffiga gråsparvar så GÖR de det, oavsett vad jag tycker eller försöker tvinga dem till. Hästsvans, knut, utsläppt, lockigt eller rakt det spelar ingen roll. Gråingarna är här för att påminna mig om att jag inte kan kontrollera dem, det bara att kapitulera och gilla läget :-) Det här är fas två i livet. Livet före gråingarna är förbi, nu är det livet med gråingarna.

Jag hoppas att de uppskattar inpackningen och blir lite mjuka och samarbetsvilliga imorrn... Spegeln får visa hur de sköter sig. Om bara hälften burrar upp sig och spretar än hit än dit så känns det som en ok kompromiss!