Jag har inte gjort ett dugg på altanen ännu förutom att ställa ut möblerna. Vi ska visserligen skura och olja in altanen nästa helg....så innan dess känns det onödigt att ta ut krukor mm.  Men efter resan till Altea längtar jag efter att få det grönt och fint, det riktigt kliar i fingrarna! Man kan ju ordna till i ett litet ett hörn :-)

Så idag tog jag en tur och införskaffade lite jord och några stora krukor.

I de minsta krukorna planterade jag ut Avocado och Aloe vera. I hörnet står ett litet Fikonträd och i gröna krukan står en citrusplanta. De har tappat sina blad i den starka solen, om några veckor har de blivit gröna och fina igen! Den största krukan sparar jag till ett olivträd eller ett mullbärsträd :-)

Jag har även skolat om chiliplantor och aubergine i större krukor. Auberginen är redan härdad och står ute. Både kiwi och vindruvor har överlevt den långa och kalla vintern utomhus och har nu fina bladknoppar! Vilken lycka :-)

Som en liten hyllning till våra små vänner satte jag en fågel i ena krukan.

Det är full aktivitet i trädgården! Vi har fyra Pilfinkspar som har bon i vardera hörn av taket.

En av de stolta papporna med mat i näbben.

Hanarna flyger fram och tillbaks som tettingar och hämtar larver och insekter till sina honor...kanske har de fått ungar, kanske kommer de vilken dag som helst.

En av mammorna.

Ny flyger hon för att hämta mat! Kul att det kom med på bild, det hann jag inte se i kameralinsen.

Tyvärr är skatorna medvetna om att finkarna ruvar eller fått ungar för de håller utkik. Jag hoppas att de inte får tag på några ägg eller ungar i år. Förra året såg jag en skata ta ägg ur ett bo och picka sönder dem, det var inte kul.

Vi tog vårt pick och pack och flög söderut.

Vi åt god mat. Mestadels från havet.

Boendet infriade alla önskningar.

Vi åt goda färska frukter, tog med frön hem...

Det var ömsom avkoppling...

ömsom bus...

Vi träffade nya vänner...

Vi spelade fotboll på den nya fina arenan i bergen.

Och många... 

många... 

många... fina skatter hittade vi.

Vi pratar redan om hur snart vi kan åka tillbaka!

"På sitt underliga, inte riktigt mänskliga sätt påminner Adam mig ständigt om att verklig magi inte består består i ett perfekt yttre, i att vara Askungen på bal och ha både aftonskor av glas och en fantastisk frisyr. Den verkliga magin finns i pumpan, i mössen, i månskenet; inte utanför det vanliga livet, utan i det.

Verklig magi är att ägna det vanliga livet så kärleksfull och förtrolig uppmärksamhet, att det kan liknas vid dyrkan".

Martha Beck, Expecting Adam

Idag har vi firat min födelsedag. Vilken dag det blev! Jag har fått så fina och genomtänkta presenter som jag kommer att ha glädje av länge, tack!

Jag och lillkråkan tog en promenad i solskenet i morse och övade på att cykla.  Vilket man lätt kan glömma, när man är liten och nästan just har lärt sig och sedan har fått ta en lång cykelpaus bara för att ge utrymme till en lång vinter...men det tog kanske 45 min sedan fungerade det igen, jippie! Vilken lycka! Sedan var det dags att cykla hemåt och förbereda lite innan gästerna skulle anlända.

I förrgår träffade vi några vänner & bowlade. Jag vann! ...

Igår letade vi efter påskägg i trädgården...

De var svåra att hitta om man inte tittade efter noga :-)

Jag köpte hem blommor & satte en liten blomma i vårt lilla fönster..

Den var strålande vacker i all enkelhet!

Jag tittade till plantorna i miniväxthuset...

detta är aubergine som växer... 

Sedan hade vi några underbara vänner över på lite påskmiddag...

Och de stannade tills lång efter att solen sagt god natt...

Och nu ska jag mysa med maken och ta en kopp te innan de är sovdags, god natt!

Herregud vad väder och temperatur svänger! Vinter på morgonen och vår på em /kväll.  Fick hem ett paket fullt med härliga fröer. Det är det bästa vårtecknet för mig! Har satt några olika chilisorter och citron, de andra får vänta ett par månader till.

Är så glad att snön på baksidan börjar smälta,äntligen kan man gå runt huset :-) Jag har sett att en av två vinrankor lever, är tveksam till om havtornsbuskarna har överlevt....men det är för tidigt att säga, de kanske kommer igen när solen väcker livsanden hos dem :-)

Är hemma efter att ha ätit en mindre bra tillagad kyckling i lördags kväll...vaknade med extrema kramper i magen några timmar senare och på den vägen är det.  Mår så jäkla dåligt! Usch och blä. Nog om det! Är tacksam att Proviva, Coca Cola och riskakor finns! Hoppas det ska vända, snabbt :-S

Drömmer om en lycklig mage och en kopp kaffe :-)

God natt!

Jag har kommit in i en bakperiod. Prövar olika sorters bröd och olika mängder jäst. Brödet ovan har en mild liten smak av råg. Det blir saftigt och fylligt med små fina hål.

Jag måste börja med att prata om färsk jäst. Jäst är fantastiskt!

Den håller mycket längre än bäst-före-datumet antyder. Blir den lite torr så låt den förjäsa en stund i vätskan så blir brödet/vetebrödet finfint i alla fall! Tycker du om att smaka på jäst, så beror det kanske på att du har B-vitaminbrist, så hugg in  ;-)

Om du ska använda ett halvt paket jäst så dela det inte på "mitten" utan dela det från nedre hörnet tvärsöver till motsatt övre hörn. Då får du två jämna 25 gr bitar. Ska du ha ca 10 gr, dela triangeln en gång till. Ska du ha ca 5 gr dela en liten triangel en gång till. Min erfarenhet är att ett gram mer eller mindre inte gör så stor skillnad i "vardagsbakandet".

Sen måste jag säga något om degvätska också. Har du tittat, läst och sniffat bland mjölsorterna i en välsorterad affär och valt några spännande sorter, så måste du tänka på vilken degvätska du ska välja. Jag rekommenderar varmt att du inte väljer vanligt standardmjöl, ta gärna ekologiska sorter, Saltå kvarn gör smakrika kvalitativa mjöl. Istället för vetemjöl, ta vetemjöl special, eller ännu bättre ett siktat dinkelmjöl. 

Om du verkligen vill känna smaken och doften av de mjöl du köpt så använd vatten som degvätska. Då får du ett smakrikt bröd som bli gott med bara lite smör på! Samma sak om du har nötter och frukt i, den sötman och nötigheten vill du njuta av så ta vatten. Har du ett neutralt mjöl kan det få lite god syra av tex fil eller youghurt. Om det är ett vanligt 1-timmes-jäst bröd ger mjölk, fil etc ett saftigare bröd.

Vill du ha ett bröd med mjuk skorpa pensla det med ägg innan gräddning.

Vill du ha lite hårdare skorpa låt det vara naturellt.

Vill du ha knaprig yta ställ in en långpanna (under brödgallret) när du sätter på ugnen och häll i ett stort glas vatten precis innan du sätter in brödet för gräddning, ångan ger en ljuvligt spröd skorpa.

Låt brödet svalna på galler efter gräddning, så att sista jästen får ånga ut och skorpan får sätta sig. När det svalnat helt kan det läggas i påse och ev frysas in.

För att göra bröden på bilden ovan, det blir 2 st, se recept nedan.

Dag 1 blanda väl:

25 gr jäst (den blå jästen, jag använder aldrig den röda oavsett vad jag bakar)

2 dl ljummet vatten

1 tsk honung

4 dl fint rågmjöl i en bunke. Täck med plastfilm och handduk och ställ varmt.

Dag 2, tar du fram surdegen.

Känn hur ljuvligt syrligt den doftar och se alla små små jästhål i degen. Den mår bra! Tillsätt nu:

5 dl fil, youghurt, mjölk eller vatten.

1 msk salt

10-11 dl dinkelmjöl eller vete

Blanda knåda degen väl, låt jäsa 2 timmar.

Ta upp degen och knåda den väl. Dela i två delar och lägg i smord brödform eller direkt på bakplåtspapper. Sätt ugnen på 225 grader. Låt bröden jäsa i 30 min.

Grädda i 30 min på nedersta falsen. Skaka försiktigt ut bröden ur formarna och låt "torka" ett par minuter innan du tar ut dem ur ugnen.

Låt svalna på galler.

Jag har satt en ny surdeg ikväll, den ska jag baka ut imorrn. Recept kommer.

Ha en trevlig kväll!

Idag var jag och visade upp mina bilder för ett djurproffs och han och hans kollega trodde att det var en Scolopendra gigantea vi hittade i sonens vinterkänga igår. Den var liten med sina 15 cm och ett lillfingers tjocklek. När den blir större och har bytt skal några gånger ändrar den färg något och blir ca 30 cm.

Om man söker på en känd sökmotor som börjar på G och knappar in Scolopendra gigantea robusta så kan man längst ner hitta massor av bilder på odjuret.

Obs! Jag vill varna för flera länkar till vidrigt äckliga filmer på en amerikansk site där man ser en fullvuxen tusenfoting (Centiped) av samma sort som äter upp en mus, jag har inte kunnat se dem själv. En kollegas ansiktsuttryck räckte för att jag skulle få magknip! Se den inte om du är det minsta tveksam eller känslig eller inte tycker om tusenfotingar och sånt!

På ett uppslagsverk kan man hitta lite mer info

 http://en.wikipedia.org/wiki/Scolopendra_gigantea

Den är giftig men inte för oss människor, förutsatt att vi inte är överkänsliga mot tex bistick. Den är köttätare och äter möss, grodor, ödlor, fladdermöss. Blir vi bitna eller stuckna får vi väldigt ont med rejäl sveda, kontaktområdet svullnar snabbt upp, man kan bli dåsig och få feber och frossa. 

Nu är alla inblandade informerade igen och vi har satt upp lapp med info i klubbhuset. Sannolikheten att det finns fler är extremt liten. Denna har antagligen kommit in med fruktleverans eller rymt hemifrån och följt med sin ägare och sedan smitit iväg inne i lokalen. Den skulle ha dött av kylan efter några dagar. Nu dog den snabbt i och med att den kastades ut i snön.

Nu vill jag glömma detta obehagliga djur. Jag är tacksam för att sonen, maken eller någon av de andra barnen/ föräldrarna inte blev skadade.

Tack och god natt!

Dagen började bra. Mysig frukost, åkte och köpte gymkort, storhandlade, bakade bröd. Sedan kom maken och stora sonen hem från inomhusträning i fotboll, de var askgråa i ansiktet, speciellt sonen. Han berättade att när han stoppat ner ena foten i vinterstövlarna så kände han något otäckt och slet upp foten, maken vände upp och ner på stöveln och ut föll en 15 cm tusenfoting! Det blev kalabalik i skohörnan bland barn och vuxna, maken försökte fånga den med en stor bunt papper men då vred den upp bakdelen och försökte sticka honom med bakdelstaggarna. Efter mycket om och men fick de ut tusenfotingen i snön.

Vi började vi leta efter bilder på nätet som kunde överrensstämma med det jättekryp de sett... jag tittade på bilderna de tagit med mobiltelefonen men jag hittade ingen som stämde i färg eller storlek... Läste att de svenska små tusenfotingarna kunde vara giftiga men inte värre än ett bistick...och det finns inte större tusenfotingar än 5 cm i Sverige....

Till slut hittade jag en blogg där folk kommenterade att en bloggare borde ha lagt ut varningstext till en amerikansk/engelsk privatfilm han sett och länkade till. Det handlade om en tusenfoting (eller centiped som det heter på engelska)och filmen visade tydligen när den åt upp en mus. Jag var lite mätt på spänning, lät bli att titta och letade vidare. Till slut kom jag in på startbilden till filmen via en annan länk och herregud, bilden på tusenfotingen såg ut som en jättevariant av den som föll ur kängan! 

Kollade sonens fot, makens hand, hittade inget tecken på stick eller rodnad. Ringde sjukvårdsupplysningen, giftinformationscentralen och pratade med en klok person som förstod min vilja att rapportera detta, vi skickade över en bild och hon började leta ifrån sitt håll. Maken ringde fotbollstränaren och sedan lokaluthyraren för att fråga om de haft nån husdjursträff eller dyl där men det hade de inte.

Med största sannolikhet kommer denna från ett tropiskt land, den kan vara giftig eller väldigt giftig. Ringde vidare, pratade med en person som kan djur medans maken åkte för att leta upp krypet och lägga i en burk för senare identifiering. Han kunde inte hitta den då det var skymning och många människor passerat snön där den till slut hamnade.

Imorrn har jag bestämt möte med den djurkunnige för att visa upp bilderna så att vi kan ta reda på vad det var för sorts tusenfoting. Usch, har sån obehagskänsla i kroppen, den såg verkligen inte trevlig ut, den var för stor och för ilskna färger. Blev lite chockad men glad att det ändå gått så bra som det gjorde.

Om du hittar en konstig, ovanlig, osvensk insekt eller djur så ring för säkerhets skull till Naturhistoriska Riksmuseet eller Skansen för att meddela det. En del djur kan ställa till med enorma skador, både fysiskt på bebyggelse, naturen och på så vis att de helt kan slå ut och utrota delar av vårt Svenska djurliv. En enda liten, liten skalbagge kan snabbt föröka sig och äta upp löv från hundratals träd. De kommer in via våra resväskor från utlandssemestern, maten till affärerna, klädbutikernas import mm mm mm. Om vi rapporterar kan vi förhindra att de sprider sig eller hamnar i fel miljö där de kan ställa till med skador.

Jag jobbade en gång med att packa upp kläder innan de skickades ut till butikerna och under det år jag jobbade fick vi in en död jätteödla med regnkapporna, och en stor giftspindel med pyjamasleveransen. När jag var liten hittade jag en hårig importspindel bland bananerna i fruktskålen.  Tack och lov för att vi har anticimex och andra sådana företag!

Tänk om någon hade blivit stucken idag! Hur hade det slutat? Vart kom den ifrån och finns det flera? 

Jag hoppas att jag får svar imorrn...Brr...

God natt!