Några Sandstenar på bordet ute på altanen.

Idag medans killarna var hos sina vänner och maken gjorde ärenden passade jag på att ta en promenad. Det var så skönt att få fokusera på höstens vackra färger och titta på de hus jag passerade.  Både maken och jag är överrens om att denna dag har känts nästan outhärdligt sorglig, vet ej varför, reaktionen på allt som hänt de senaste dagarna kanske kommer nu...

Ja de senaste två veckorna har varit...väldigt... otippade... Jag har varit sjukskriven, det kom ett höstlov med mycket roligt planerat för barnen och maken som skulle vara ledig men lillsonen fick vattkoppor för tredje gången men denna gång var det varken 5 eller 9 koppor som tidigare, nej nu drog vi till med över hundra koppor :-) så nu får vi äntligen får bocka av vattkoppor på listan. Han har varit så tapper och bara klagat EN dag, när det kliade som värst. Nu har de flesta försvunnit helt men några stora koppor sitter kvar, dem får vi bada och smörja mjuka så att han inte får några ärr. Stora sonen har kräkts och haft feber. Maken har varit förkyld och lite hängig. När jag fick min tredje akupunkturbehandling under andra veckan och äntligen kunde röra mig hyfsat normalt igen så hände det ofattbara E och hennes familj.

Jag tror att tanken med att alla skulle vara sjuka samtidigt var att vi skulle umgås hela tiden och vara tillsammans och förstå att uppskatta varann mer än vi förstått att göra innan. Och när sedan E gick bort så blev det så extremt tydligt. Jag försöker tänka positivt och tänker på att när hennes livslåga släcktes tändes den för 5 andra barn som då kunde få nya friska organ. Idag har jag och maken pratat, vi kan inte ge sorgen mer plats, då kommer den att ta över.

Vi var på Halloweenfest igår, det var jättefint ordnat för båda stora och små. God mat. Men jag skäms lite för att jag kände mig helt avstängt från festligheterna, jag var där fysiskt men hade tankarna på annat håll. Det slutade med att vi fick det ärofyllda uppdraget att orda med festligheterna nästa gång vi ska ses, i vår, jag får försöka att kompensera det då...

Jag har bakat inför kommande 5 årskalas i veckan, lillsonen provade både kokoskakorna och drömmarna och de fick godkänt, roligt :-) Jag har gjort "sinnesupplyftande" badolja med bla apelsin och bergamott. Jag har plockat in tvätt och tvättat  och tvättat. Vågar inte kratta löv än, ryggen måste bli bättre först. 

Båda sönerna har vaknat och gråtit ikväll, det verkar som om även deras reaktion kommer nu... Jag lärde mig något viktigt under informationen vid den fina minnesstunden. Vuxna människor är i sorgen hela tiden, barn går in i sorgen korta stunder sedan går de ut igen. Det är därför de ena stunden kan vara ledsna och gråta för att i nästa stund be om en glass, det är helt rätt reaktion för dem och så ska det vara...

God natt