Jag påminner mig om den enorma värme och kärlek jag kände när jag mediterade, bad för familjen och önskade E ett varmt mottagande på andra sidan. Jag påminner mig om att jag grät av glädje när jag kände att hela rummet fylldes av värme. Hon är omhändertagen, hon mår bra.

Jag påminner mig om hur lyckligt lottad jag och min familj är.

Jag påminner mig om vad som är viktigt i livet.

Jag påminner mig om att vi har bara varandra till låns en liten tid, både barn och vuxna.

Jag ser bilder, om och om igen spelas de upp för mitt inre. När vi fick samtalet på morgonen, min mans reaktion, när jag sprang upp ur sängen och ner i trappan där han satt med telefonen i hand. Jag minns att jag instinktivt förstod att nu har någon gått bort. Tiden i ovisshet. Jag ser ansikten på alla som stod runt sängen på sjukhuset. Jag hör pappans förtvivlade ord och ser honom gång på gång falla över och hjärtskärande krama om sin döda lilla dotter. Jag hör mammans förtvivlade rop i korridoren. Jag känner en sådan enorm sorg och smärta att jag är bedövad.

Jag hör storasysters ord: Mia, det som står på stenen stämmer inte, inte sen den dagen E åkte in till sjukhuset.

Jag påminner mig om att det finns tre personer kvar, tre underbara personer finns kvar och dem måste vi ta hand om, var och en och alla tillsammans.

Jag har tittat igenom kort för att välja ut och framkalla en bild och sätta i en vacker ram. Då har vi något att mer fysikt adressera våra tankar och känslor till. Ett litet minnesaltare att sitta vid. Jag tror att det skulle kännas lättare för barnen, även för oss. Jag funderar på hur jag rent praktiskt kan hjälpa familjen nu och rent materiellt. Jag tänker göra ett vackert minnesalbum med fritt utrymme för anteckningar, bilder, minnen mm kanske bara för familjen, kanske även för anhöriga att skriva i, för att underlätta och för att komma ihåg saker som känns livsviktiga för familjen nu under sorgbearbetningen...

Jag kan göra produkter för tex massage, avkopplande bad som en påminnelse om att de inte får glömma att ta hand om sig själva...  Ja, det ska jag göra, det är bra att få arbeta med händerna och vila tankarna en stund och skönt att få utlopp för omtanke även på ett praktiskt sätt...

Idag har vi tagit farväl av en underbar liten flicka, pojkarnas kusin.

För tre dagar sedan var hon en strålande glad frisk och lycklig femåring, igår blåstes hennes livslåga ut.

Det var första gången jag var på en minnesstund och första gången jag har sett en avliden människa.

Jag var nervös för hur jag skulle reagera men när jag och de andra anhöriga kom in i rummet var det så vackert ordnat och lillflickan låg så fint och fridfullt på sin säng omgiven av sina favoritsaker. Hon såg ut som en vilande liten ängel. Det var sista gången jag fick klappa på lilla E's kinder och hålla hennes hand och sista gången jag fick se henne i sina favoritkläder. Det var så smärtsamt, så fruktansvärt sorgligt och ofattbart på en gång.

Föräldrarna talade så vackert och så starkt samtidigt var de så chockade och sköra, om vartannat.

Vi ställde oss alla runt sängen och tog varandras händer och pratade fritt ur hjärtat. Vi har kramats, gråtit och pratat runt det fruktansvärda som har hänt och tagit avsked.

Det är så ofattbart att ett litet barn går bort och det är så fruktansvärt att se föräldrarnas chock och förtvivlan när det sakta går upp för dem att det kommer ytterligare en separation när man inte längre kan gråta och prata och kramas med sitt insomnade älskade lilla barn. En rädsla för att lämna sjukhusets skyddande miljö för att gå tillbaka till vardagen. En vardag där en stol förblir tom och där alla minnen finns.

Jag har gråtit så mycket senaste dygnen att jag är helt tom.

När jag är med min familj i olika situationer så kan jag inte låta bli att tänka på hur det blir för deras familj när de ständigt påminns om att de saknas ett barn vid frukostbordet, i bilen, i våningssängen, hur många vänner som kommer att sakna henne, mormor morfar, farmor farfar, kusinerna, grannar, dagiskompisar, lekkompisar, vänner med flera. Hur det känns att möta bekanta i mataffären, att arbeta, att överleva en enorm sorg och förtvivlan. Hur man orkar kämpa vidare som individ, partner, familj och förälder och naturligtvis som syskon. Hur känns det att bli ensam kvar?

Jag tror på ett vidare liv, ett högre syfte och jag vet och känner att lillflickan har det bra där hon är så min oro kretsar kring familjen och hur de kommer att må och mäkta med, inte bara de närmaste timmarna utan dagarna, veckorna, månaderna, åren, födelsedagar, namnsdagar, högtider mm mm mm

Jag önskar att ingen människa skulle behöva få genomlida en så ofattbar smärta och sorg. Mina tankar går till mamman pappan och storasyster och jag hoppas att de kan känna hopp när tiden är mogen och ikväll sänder jag tankar med så mycket kärlek jag kan.

Och barn, som är så kloka, är nog bäst på att sätta ord på hur vi alla känner det nu.

"Jag kan inte förstå att det här verkligen har hänt, att det är på riktigt" säger vår åttaåring

"Mamma mitt hjärta blöder och svämmar över" säger femåringen.

"Mia, strunta i småsaker, pengar och vardagkonflikter, det betyder ingenting. Ingenting. Du har en underbar familj och ni har varandra. Skjut inte upp någonting, gör det nu. Jag skulle ge allt för att få tillbaka vår lilla E"

Min fina lilla äggskalspelargon inhandlad hos en samlare på Öland i somras.

Har inte bloggat på en hel evighet! Jag har fått nån form av inflammation i ryggen och har så galet ont. Det innebär att jag har svårt att sitta och ligga ner. Att sitta vid tex datorn går en kort kort stund sedan domnar det i händerna och värker i axlar, nacke och ner i ryggen. Jag står (och  går) större delen av dagarna. Sover inget vidare, vaknar av värk flera gånger under natten. Idag var jag hos en sjukgymnast och fick massage en stund tills hon sa att jag var som en träbit. Hon frågade om hon kunde prova med akupunktur? ...Brr..det var tur att hon var så snabb på att ta fram nålarna att jag inte hann ångra mig från det att jag sa -ok jag prövar, tills hon hade placerat dem här och var i nacken. Men det gick jättebra. Efter en stunds vila med nålarna i nacken kunde hon massera lite grann. Jag känner en liten skillnad men vet att det sannolikt blir värre i morrn. Nu ska jag dit två ggr till denna vecka och jobba vidare med "projekt rygg". Det blir till att köpa ett träningskort och träna ryggen i toppform för den här molande, bankande, brännande, djävulska, ja jag skulle även vilja säga psykologiskt påfrestande, värken vill jag aldrig uppleva igen!

Färdigmogna tvålar på franskt gammalt fat. 

Jag köpte ett fat på en antikaffär en butik i närheten av jobbet i somras. Jag fick lite hjärtklappning när jag såg det inne i ett vackert skåp. Butiksägarinnan berättade att det var ett gammalt franskt serveringsfat för (nu ska vi se hur det går med stavningen...) Heure déuvres, små smörgåsar eller tilltugg.

Men jag såg ett perfekt fat för mina tvålar!

Det var tyvärr för dyrt så jag åkte hem tomhänt. Dagen efter förstod jag att chansen inte skulle komma igen så efter jobbet gick jag raskt till butiken igen, fångade upp ägarinnan och sa att jag hade drömt om fatet och "att jag måste ha det men bara om du är villig att acceptera mitt bud" och det gjorde hon! Jag måste ha sett ut som ett barn på julafton med glittrande ögon när jag gick därifrån, jag var så lycklig för mitt fat!

Det syns inte på fotot men det har sirliga utsmyckningar på kanterna, som små öron att bära fatet i! Så enkelt och fint!

Lökfat.

Jag skulle vilja fotografera utomhus, det är så vackert nu! Men jag orkar inte lyfta kameran mer än någon minut, och absolut inte bära den så det får vänta. Fotade lökfatet i köket istället. Blev så inspirerad av en artikel i IcaKuriren, det var en man som fotade blommor på 1600-tals vis. Det var helt underbara bilder, svulstiga solitärer i form av en nysprucken vallmo, en överblommad tulpan mm dvs inte klassiskt vackert men det blev storslagna bilder! Så ska jag öva mig på att fotografera. Vackra blommor mot en svart bakgrund av sammet! Effektfullt!

Nej nu är det dags för värmedynan! Må så gott och ta tillvara dagsljuset, 15 min om dagen behöver en liten punkt i pannan för att vi ska må bra och undvika depression nu i mörkare tider, ge den och dig det :-)

Vackert höstgräs i Berzeli park.

Jag sitter och skriver text till mina tvålgördlar. Jag använder ett så fint handgjort papper som jag har fått, det blir jättefint med lite knaggligt ojämnt papper till lite rustika tvålar men det tar snart slut, så jag får leta efter nya papper att linda runt tvålarna. Jag har en bild av ett lite art-deco inspirerat papper i grönt och blått eller vinrött med lite bruntonad text men vi får väl se om jag kan få tag på nåt sånt! Ibland har man turen att hitta just det man skulle vilja ha men ibland får man ta det man hittar!

Jag var hos en väninna igår. Hon hade gjort ljuvliga kräftsmörgåsar kvällen till ära och där satt vi i höstmörkret med tända ljus överallt och en magnifik utsikt, högt upp, ut över Mälaren. Jag satt och beundrade de svajande trädtopparna nedanför och alla gnistrande lampor på andra sidan sjön. Vi tog ett glas vin och pratade om livet. Hon är mitt i en separation och mitt inne i det kaos och känslomässiga stup det innebär, både för egen del och för barnens. Jag förstår, jag har själv varit där.

Det är konstigt hur ens inställning till livet, familjen och vänner förändras och även hur människor omkring blir förändrade. Under min separation, i mitt då bedövade tillstånd, fick jag nya ögon för min omgivning. Jag blir fortfarande rörd av omtanken hos två personer, den ena var U som jag träffade igår, den andra var A som strax efter flytten kom förbi med flera fulla flyttlådor och frågade om jag hade nytta av något av det som låg i dem? I en tom lägenhet finns det behov av allt, vilken lycka, vilken omtanke.

En distanserad relation till min pappa förändrades och istället hittade vi tillbaka och som om det inte var tillräckligt, kort efter kröp han på golvet i lägenheten och kopplade in nya eluttag. En mamma och en syster som alltid ställde upp och gärna pratade fast jag inte hade något som helst att prata om. När kroppen sa ifrån och immunförsvaret gick i botten låg jag på sjukhus några dagar och vilka kom förbi bara för att säga hej och ge stöd om inte de. Vad hade jag gjort utan dem? Vänner som skickade gulliga sms. Nära vänner, svärföräldrar, som vågade fråga hur jag mådde, vad jag gjorde, en annan kom förbi med en pizza när jag inte orkade laga mat och frågade om jag behövde hjälp med något, bara bekräftelse på att de fanns där.

Helt otroligt vilken fin support jag fick när jag var som mest vilsen, bedövad och avstängd i väntan på att ett litet ljus av hopp skulle tändas igen. Detta inlägg får bli en hyllning till alla som på något sätt, från minsta lilla blick, anteckning, gest, ord eller tanke, hjälpte mig när livet tappade fotfästet för en tid, tack!

Nu fick min resa fick ett lyckligt slut. Tack vare en persons ihärdiga vilja att gå till botten och reda ut saker och ting och två personers vilja att rannsaka sig själva och det är jag idag också mycket tacksam för.

U jag finns vid din sida, du kommer att klara detta, du är mycket starkare än du tror. Man blir lite rufsig, lite tilltufsad men efter en tid hittar man sitt sanna jag, sin kämparanda och överlevnadsinstink och det ger kraft och  en dag står man på andra sidan, starkare än innan.

Gigantisk Hare                  Badglad fågel i aphuset.

Idag var jag och lyssnade och tittade på underbara bilder när Mattias Klum hade föredrag om Expedition Sverige på Skansen. Det var en bild med en lejonhona som lade sig på rygg framför Mattias under en expedition som var så stark, en enormt fångande bild. Han har verkligen en otrolig känsla för djur och natur. Jag fick en autograf med mig hem till killarna och varsin grod-pin att sätta på jackan som stöd för Svenska Naturskyddsföreningen och deras projekt "Bevara barnens skogar". Gå in på expeditionsverige.se om du vill veta mer eller titta på fina djur och naturbilder eller kanske lägga upp dina egna.

Sedan gick jag och min syster ett varv på Skansen, åt lite lunch och mötte upp mamma och strosade hemåt genom stan. Strålande sol och en stad i höstskrud och vi gick längs kajen på Strandvägen och genom Berzeli parken och Kungsträdgården, det var verkligen en perfekt promenaddag.

På vägen hem fick jag ett samtal från maken som just upptäckt att stora sonen fått löss! Usch, vi som trodde att våra killar inte kunde få löss, att de hade fel sorts hår, eftersom de klarat sig genom flera perioder av löss i skolan utan att ha drabbats men så var det alltså inte! Jag köpte ett anti-lus-kit på Apoteket på vägen hem. Hemma behandlade jag båda killarna. Jag ringde in grannfrun och bad om hjälp då hon har tre barn och alla har haft löss. Jag kammade med Apotekets luskam men ingenting fastnade fast jag såg att det satt små prickar på hårstråna. Då kom hon med en specialkam från hälsokosten "Nit Free" heter den och jösses vilken skillnad det var, hon hittade och fick bort allt med den! Sedan fick jag veta att löss inte gillar TeaTree, så synd, jag droppade i lite eterisk olja av teatree i schampot och tvättade killarna med det efter sin hårkur. Nu syns inte ett spår av luselände i håret! Mössorna är på tvätt och sängkläder och handdukar är utbytta, skönt! Om en vecka får jag göra om proceduren igen.

Imorrn blir det nästa barnkalas och då ska jag passa på att måla hemma. Det ska bli skönt att komma igång med lite hemmafixande! Ha en trevlig lördag!

Idag eftermiddag har vi haft vad jag kallar för en inspirationsdag. Det innebär att man lagar/köper mat man vanligen inte brukar äta, att barnen (eller de vuxna) får duka på sitt finaste sätt, att man äter, myser och tar ett steg bort från det vardagliga. Killarna har bakat stora chokladmuffins (med squash i) och till middag gjorde vi pizza, barnen lade på sin fyllning efter egen fantasi. Sedan har vi haft "hemmabio" och tittat på "Alien svs Monsters" och det var en kul film att titta på, för både stora och små, bra animerat!

När vardagen känns lite enformig eller när barnen eller de vuxna har lite brist på inspiration, en regnig måndag, när lusten inte infaller eller när allt bara känns grått och trist. Då är det perfekt att ta till en inspirationsdag = en dag när allt är tillåtet! Syftet är att höja humöret, kanske komma bort från ekorrhjulskänslan, lyfta fram fantasi och lek och få inspiration! Det kan vara att man åker och badar efter skola/dagis och äter ute. Bjuder hem någon eller några på vardagsmiddag och spelar spel eller hälsar på hos storfamiljen och tillbringar kvällen ihop. Det finns hundra andra sätt att sätta lite guldkant på en vardag och hör och häpna känslan av att lyfta sinnet och bryta vardagsmönstret sitter i även dagen efter! Rekommenderas varmt om du inte redan gör det då och då. 

Nu sitter jag vid datorn en liten stund och killarna har en efter en kommit och satt sig brevid och ritar nu häftiga monster med ljudeffekter till...("Wow kolla vilket mooonster, det här är min monsterbok" "Coolt men jag ritar Bob" "Snygg Bob va?!" "Mamma, hur ser ett monster ut bakifrån?") Härligt med glada inspirerade killar!

Idag låg ett speciellt kuvert och väntade i brevlådan, det var ett vykort som jag köpt på nätet. Det är så sött! Brukar aldrig köpa sånt men jag kunde inte låta bli det här. Det är skrivet och postat i England 1914 och hanstilen på baksidan är så vacker! Jag ska göra ett textiltryck av denna och föra över till en kudde. Det får nog bli både av bak och framsidan. Sedan ska kudden få en hedersplats på sängen eller i soffan. Vykortet ska jag sedan rama in och sätta upp på ett ställe där den lilla ängeln kommer till sin rätt!

Igår kväll gjorde jag tvål, det blev en sats Kanel och apelsintvål och en sats Kökstvål. Det doftade lite juligt hemma!Jag måste ta med mig en Kökstvål till jobbet, jag tänker inte på det hemma då jag använder den dagligen men när jag inte har använt den blir jag påmind om att jag luktar mat om händerna! Jag vet inte vad det är med kaffe som tar bort lök och räkdoft men det fungerar. Provade att göra en sats med citron och olika citrusfrukter i för att se om det skulle fungera mot matlukt på händerna men det blev inte alls lika bra, så kökstvålen är fortfarande favoriten :-)

Ikväll ska jag göra marmorerad Äppeltvål. 

Jag är så mätt, så mätt! Herregud, jag tror att jag måste gå lite på Crosstrainern också så att maten sjunker ner annars spricker jag nog ;-) Ha en trevlig kväll!

Jag såg en sten i blomsteraffären, den var så skön att hålla i och hade ett fint budskap, så den fick flytta hem till oss. Dagens mirakel var nog den lilla stund jag tillbringade på kajen, under lunchen, med en mycket klok person och där satt vi i lä och pratade om kommande prövningar och den skräckblandade förtjusning det innebär. Delad glädje är verkligen dubbel glädje och det smittar av sig!

Tidigare på dagen fick jag ett samtal från en varm och härlig person och hon berättade att hon hade planer på att starta eget, jag blir så glad! Det är härligt när folk vågar satsa, oavsett om det är smått eller stort!Och jag hjälper gärna till på det sätt jag kan!

Man köper ett gammalt charmigt hus, bor in sig, gör om, bor in sig, skaffar barn och bor in sig och bara trivs, sedan börjar man dagisträna, gå på förskola, skolan och börjar, minstingen börjar dagisträna och man jobbar, vabbar, läser läxor, provar på diverse aktiviteter med barnen, tränar,vabbar, lagar mat,skjutsar och hämtar, fikar, nattar, sover och så pang! så vaknar man plötsligt upp och ser utanför familjelivets sysslor och inser att herregud, hur ser det egentligen ut här hemma?

Så funderar jag en stund, när var det jag/vi gjorde något projekt hemma sist?... Jo just det för knappt 5 år sen, då klättrade jag höggravid och tvättade fönstren på andra våningen, det var dagen innan minstingen kom. Då hade vi precis byggt om ett rum till två + en liten hall och satt in ett fönster, tapetserat, lagt golv och inrett det enkelt med basmöbler, fint bäddat, en söt liten pyjamas väntade på lillebror och rutiga gardiner hängdes upp i fönstren.

Fyra år senare började jag började måla väggarna i trappen upp till övervåningen och det gick åt tio fogsprutor till att täta de små och stora mellanrummen i den gamla fina panelen och sedan 4 burkar färg på det innan jag tog en paus. Pausen har nu varat i ett år! Maskeringstejpen sitter fortfarande kvar... Häromdagen bad jag kärestan om hjälp att leta upp en speciell färg som jag använt, eftersom butiken jag köpte den i inte finns kvar och idag fick han tag på den och nya fina babyrosa penslar (som Stöd till Rosa Bandet och cancerforskningen)och en flaska lacknafta, så i helgen ska jag sätta fart igen! Panelen är vågig, gammal, torr och unik och den blir jättefin i vaniljvit som jag kallar det, eller vaniljgul som färghandlarn kallar det.

Sedan hade jag tänkt att trappväggen ska bli som en liten fotosamling på barnen och familjen i svartvitt och/eller färg. Jag har inte riktigt kommit på exakt hur det ska bli, måste välja ut lite bilder först. Bildvalet får styra. Och så tänkte jag mig först svarta ramar i olika storlekar men sedan såg jag en vit pärlemorsram och en annan med små pärlemorsknappar och de var så ljuvligt fina! Men svart blir mer effektfullt, jaja jag får se, men om de vita ramarna inte försvinner mot bakgrunden blir det nog vitt.

Är så galet sugen på godis, bullar, kakor, läsk, kaffe, mazariner, choklad och allt annat sött just nu och det har sin naturliga förklaring, undrar om det blir bättre eller värre när man kommer in i klimakteriet? En viss person är gullig och ska köpa en påse M till mig...

Nej, nu ska jag träna en stund på crosstrainern, ta en dusch, hänga tvätt och stämma av dagen med maken, innan det är dags att sova. Imorrn har jag en kort dag och lämnar och hämtar killarna, härligt!

Ha en jättetrevlig kväll!

1 mössa + tre scarfes = 8kr

Mönstret på ena tunikan.

Mönstret på den andra tunikan.

Mössan, neutral, lite trist. Se längre ner hur den blev omgjord!

Vilken bra helg det blev. Vi var på marknad i regn och ruskvädret i lördags och jag gjorde några fynd! Köpte två färgglada hemgjorda tunikor i blocktryckt tyg till min systerdotter för 20 kr styck! Sedan hittade jag tre scarfes i glada färger, skrynkliga men fina, de betalade jag 6 kr för och slutligen en neutral mössa för 2 kr, aldrig använd!

På kvällen virkade jag en liten kant till mössan och satte i ett sidenband och avslutade med en liten rosett! Jag satte på mig mössan och gick in i vardagsrummet till en storleende make: - Ska du vara med i nåt julspel?  sa han. Jag skrattade och sa -Nej hurså?!

-Nähe, sa maken ännu mer humoristiskt -Ska du vara med i en svamporkester? Nämen du, Mia. Du kan nog ha på dig den där när du åker fram och tillbaka till jobbet, men lova att du aldrig har den på när du ska hämta barnen i skolan, de kommer att skämmas för att deras mamma går omkring  med konstig svampmössa på huvudet.... sedan flinade han lyckligt över sin lustiga kommentar...

-Bara för att du säger så ska jag inte använda någon annan mössa än denna! ;-) 

Idag har jag tränat en stund och sedan varit på gymnastik med minstingen. Sedan blev det middag ute på en jättemysig liten restaurang i närområdet med en annan familj. Natten till idag sov stora sonen över hos en kompis för första gången och det gick bra, vi var beredda på att åka och hämta honom men det behövdes inte, bra, det är bra för självkänslan att våga sova borta.

Har gjort årets sista tvålsats med ringblommor i, nu har de blommat ut och vissnat! Det känns lite vemodigt att sommaren eller ska man säga sensommarvärmen som har hållt i sig så länge, nu definitivt är slut! Skar upp tvålen idag och nu får den mogna i flera veckor innan den kan användas, den blir fint spräcklig av blombladen och doftar ljuvligt av örter och blommor!

Jag önskar att det fanns mer roliga marknader och loppisar i Stockholmsområdet. De finns men fyndchansen är inte såå stor. När vi är hos släkten i Dalarna finns det massor av små lokala loppisar och auktioner där man kan göra bra fynd och hitta ovanliga saker men här är så många så medvetna och sätter priserna tok för högt eller säljer gamla udda rosa porslinsljusstakar, udda glas, ölsejdlar eller dyl och det är så trist! Nej, fram för mer mångfald på loppisborden :-)

För att glädja maken som förhoppningsvis tittar in på min blogg inom den närmsta tiden vill jag avslutningsvis hälsa med en liten bild på min fantastiska skapelse ;-) Mer svampmössor till folket, puss!