Jag påminner mig om den enorma värme och kärlek jag kände när jag mediterade, bad för familjen och önskade E ett varmt mottagande på andra sidan. Jag påminner mig om att jag grät av glädje när jag kände att hela rummet fylldes av värme. Hon är omhändertagen, hon mår bra.

Jag påminner mig om hur lyckligt lottad jag och min familj är.

Jag påminner mig om vad som är viktigt i livet.

Jag påminner mig om att vi har bara varandra till låns en liten tid, både barn och vuxna.

Jag ser bilder, om och om igen spelas de upp för mitt inre. När vi fick samtalet på morgonen, min mans reaktion, när jag sprang upp ur sängen och ner i trappan där han satt med telefonen i hand. Jag minns att jag instinktivt förstod att nu har någon gått bort. Tiden i ovisshet. Jag ser ansikten på alla som stod runt sängen på sjukhuset. Jag hör pappans förtvivlade ord och ser honom gång på gång falla över och hjärtskärande krama om sin döda lilla dotter. Jag hör mammans förtvivlade rop i korridoren. Jag känner en sådan enorm sorg och smärta att jag är bedövad.

Jag hör storasysters ord: Mia, det som står på stenen stämmer inte, inte sen den dagen E åkte in till sjukhuset.

Jag påminner mig om att det finns tre personer kvar, tre underbara personer finns kvar och dem måste vi ta hand om, var och en och alla tillsammans.

Jag har tittat igenom kort för att välja ut och framkalla en bild och sätta i en vacker ram. Då har vi något att mer fysikt adressera våra tankar och känslor till. Ett litet minnesaltare att sitta vid. Jag tror att det skulle kännas lättare för barnen, även för oss. Jag funderar på hur jag rent praktiskt kan hjälpa familjen nu och rent materiellt. Jag tänker göra ett vackert minnesalbum med fritt utrymme för anteckningar, bilder, minnen mm kanske bara för familjen, kanske även för anhöriga att skriva i, för att underlätta och för att komma ihåg saker som känns livsviktiga för familjen nu under sorgbearbetningen...

Jag kan göra produkter för tex massage, avkopplande bad som en påminnelse om att de inte får glömma att ta hand om sig själva...  Ja, det ska jag göra, det är bra att få arbeta med händerna och vila tankarna en stund och skönt att få utlopp för omtanke även på ett praktiskt sätt...