Jag såg en sten i blomsteraffären, den var så skön att hålla i och hade ett fint budskap, så den fick flytta hem till oss. Dagens mirakel var nog den lilla stund jag tillbringade på kajen, under lunchen, med en mycket klok person och där satt vi i lä och pratade om kommande prövningar och den skräckblandade förtjusning det innebär. Delad glädje är verkligen dubbel glädje och det smittar av sig!

Tidigare på dagen fick jag ett samtal från en varm och härlig person och hon berättade att hon hade planer på att starta eget, jag blir så glad! Det är härligt när folk vågar satsa, oavsett om det är smått eller stort!Och jag hjälper gärna till på det sätt jag kan!

Man köper ett gammalt charmigt hus, bor in sig, gör om, bor in sig, skaffar barn och bor in sig och bara trivs, sedan börjar man dagisträna, gå på förskola, skolan och börjar, minstingen börjar dagisträna och man jobbar, vabbar, läser läxor, provar på diverse aktiviteter med barnen, tränar,vabbar, lagar mat,skjutsar och hämtar, fikar, nattar, sover och så pang! så vaknar man plötsligt upp och ser utanför familjelivets sysslor och inser att herregud, hur ser det egentligen ut här hemma?

Så funderar jag en stund, när var det jag/vi gjorde något projekt hemma sist?... Jo just det för knappt 5 år sen, då klättrade jag höggravid och tvättade fönstren på andra våningen, det var dagen innan minstingen kom. Då hade vi precis byggt om ett rum till två + en liten hall och satt in ett fönster, tapetserat, lagt golv och inrett det enkelt med basmöbler, fint bäddat, en söt liten pyjamas väntade på lillebror och rutiga gardiner hängdes upp i fönstren.

Fyra år senare började jag började måla väggarna i trappen upp till övervåningen och det gick åt tio fogsprutor till att täta de små och stora mellanrummen i den gamla fina panelen och sedan 4 burkar färg på det innan jag tog en paus. Pausen har nu varat i ett år! Maskeringstejpen sitter fortfarande kvar... Häromdagen bad jag kärestan om hjälp att leta upp en speciell färg som jag använt, eftersom butiken jag köpte den i inte finns kvar och idag fick han tag på den och nya fina babyrosa penslar (som Stöd till Rosa Bandet och cancerforskningen)och en flaska lacknafta, så i helgen ska jag sätta fart igen! Panelen är vågig, gammal, torr och unik och den blir jättefin i vaniljvit som jag kallar det, eller vaniljgul som färghandlarn kallar det.

Sedan hade jag tänkt att trappväggen ska bli som en liten fotosamling på barnen och familjen i svartvitt och/eller färg. Jag har inte riktigt kommit på exakt hur det ska bli, måste välja ut lite bilder först. Bildvalet får styra. Och så tänkte jag mig först svarta ramar i olika storlekar men sedan såg jag en vit pärlemorsram och en annan med små pärlemorsknappar och de var så ljuvligt fina! Men svart blir mer effektfullt, jaja jag får se, men om de vita ramarna inte försvinner mot bakgrunden blir det nog vitt.

Är så galet sugen på godis, bullar, kakor, läsk, kaffe, mazariner, choklad och allt annat sött just nu och det har sin naturliga förklaring, undrar om det blir bättre eller värre när man kommer in i klimakteriet? En viss person är gullig och ska köpa en påse M till mig...

Nej, nu ska jag träna en stund på crosstrainern, ta en dusch, hänga tvätt och stämma av dagen med maken, innan det är dags att sova. Imorrn har jag en kort dag och lämnar och hämtar killarna, härligt!

Ha en jättetrevlig kväll!