Idag har vi tagit farväl av en underbar liten flicka, pojkarnas kusin.

För tre dagar sedan var hon en strålande glad frisk och lycklig femåring, igår blåstes hennes livslåga ut.

Det var första gången jag var på en minnesstund och första gången jag har sett en avliden människa.

Jag var nervös för hur jag skulle reagera men när jag och de andra anhöriga kom in i rummet var det så vackert ordnat och lillflickan låg så fint och fridfullt på sin säng omgiven av sina favoritsaker. Hon såg ut som en vilande liten ängel. Det var sista gången jag fick klappa på lilla E's kinder och hålla hennes hand och sista gången jag fick se henne i sina favoritkläder. Det var så smärtsamt, så fruktansvärt sorgligt och ofattbart på en gång.

Föräldrarna talade så vackert och så starkt samtidigt var de så chockade och sköra, om vartannat.

Vi ställde oss alla runt sängen och tog varandras händer och pratade fritt ur hjärtat. Vi har kramats, gråtit och pratat runt det fruktansvärda som har hänt och tagit avsked.

Det är så ofattbart att ett litet barn går bort och det är så fruktansvärt att se föräldrarnas chock och förtvivlan när det sakta går upp för dem att det kommer ytterligare en separation när man inte längre kan gråta och prata och kramas med sitt insomnade älskade lilla barn. En rädsla för att lämna sjukhusets skyddande miljö för att gå tillbaka till vardagen. En vardag där en stol förblir tom och där alla minnen finns.

Jag har gråtit så mycket senaste dygnen att jag är helt tom.

När jag är med min familj i olika situationer så kan jag inte låta bli att tänka på hur det blir för deras familj när de ständigt påminns om att de saknas ett barn vid frukostbordet, i bilen, i våningssängen, hur många vänner som kommer att sakna henne, mormor morfar, farmor farfar, kusinerna, grannar, dagiskompisar, lekkompisar, vänner med flera. Hur det känns att möta bekanta i mataffären, att arbeta, att överleva en enorm sorg och förtvivlan. Hur man orkar kämpa vidare som individ, partner, familj och förälder och naturligtvis som syskon. Hur känns det att bli ensam kvar?

Jag tror på ett vidare liv, ett högre syfte och jag vet och känner att lillflickan har det bra där hon är så min oro kretsar kring familjen och hur de kommer att må och mäkta med, inte bara de närmaste timmarna utan dagarna, veckorna, månaderna, åren, födelsedagar, namnsdagar, högtider mm mm mm

Jag önskar att ingen människa skulle behöva få genomlida en så ofattbar smärta och sorg. Mina tankar går till mamman pappan och storasyster och jag hoppas att de kan känna hopp när tiden är mogen och ikväll sänder jag tankar med så mycket kärlek jag kan.

Och barn, som är så kloka, är nog bäst på att sätta ord på hur vi alla känner det nu.

"Jag kan inte förstå att det här verkligen har hänt, att det är på riktigt" säger vår åttaåring

"Mamma mitt hjärta blöder och svämmar över" säger femåringen.

"Mia, strunta i småsaker, pengar och vardagkonflikter, det betyder ingenting. Ingenting. Du har en underbar familj och ni har varandra. Skjut inte upp någonting, gör det nu. Jag skulle ge allt för att få tillbaka vår lilla E"

 

Ellie

31 oktober 2009 20:33

Åh Mia...mitt hjärta blöder och svämmar över också i detta nu. Det finns inte ord...det lilla lilla jag kan göra, är att finnas om du behöver. Jag hoppas att du vet det. Kramar till dig och din familj och mina tankar går till familjen. Så oerhört tragiskt och onödigt.

 

Mia

31 oktober 2009 22:43

Tack Ellie, det känns nästan förbjudet att säga att vi har sorg när familjens sorg är så fruktansvärd och oändlig men jag har valt att skriva om det som ett sätt att bearbeta mina känslor... Idag följde storasystern med oss på bio och hem en stund och det känns skönt att bli påmind om vilken klok och oerhört fin tjej som finns kvar, här och nu. Vi har träffat och pratat med pappan som är så tapper..och så trasig...Vi är många runt familjen som går med en stor sten, en stor sorg i bröstet..och det är viktigt att vi pratar med och tröstar varann så att vi inte belastar familjen med vår sorg utan istället kan stödja dem helhjärtat i deras sorg.
Tack för din varma omtanke, kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Gråingarnas segertåg i hårbotten. Medan jag väntade på att lilla sonen skulle somna passade jag på att massera in en kallpressad ricinolja ihår och hårbotten. Det var kletigt och segt, lite som oljornas svar på långfil... men till slut had...

  För en tid sedan var jag hos en kvinna som hade just den sortens vallört jag letat efter. Jag var överlycklig då jag fått ok att gräva upp några småplantor i utbyte mot en ansiktskräm. Jag tog med småplantorna hem och grävde ner både rotbitar oc...

Jag och fyra kollegor gjorde ett besök på Nordens Ark.      Vi åt lunch, brevid Amurtigrarnas hägn. Fantastiskt att se dem så nära inpå. Hade jag inte förstått hur stora de var innan, så förstod jag det definitivt nu!      Tiger, kattdjur...

Befinner mig i Tyskland idag, igår och förra veckan var det Italien:-) Försöker lägga upp lite bilder men det går inte alls via denna platta. Jaja, jag får lägga upp dem hemifrån sedan. Vi har badat i vackra sjöar i alperna och i Gardasjön, Ital...

Befinner mig i Tyskland idag, igår och förra veckan var det Italien:-) Försöker lägga upp lite bilder men det går inte alls via denna platta. Jaja, jag får lägga upp dem hemifrån sedan. Vi har badat i vackra sjöar i alperna och i Gardasjön, Ital...