Idag eftermiddag har vi haft vad jag kallar för en inspirationsdag. Det innebär att man lagar/köper mat man vanligen inte brukar äta, att barnen (eller de vuxna) får duka på sitt finaste sätt, att man äter, myser och tar ett steg bort från det vardagliga. Killarna har bakat stora chokladmuffins (med squash i) och till middag gjorde vi pizza, barnen lade på sin fyllning efter egen fantasi. Sedan har vi haft "hemmabio" och tittat på "Alien svs Monsters" och det var en kul film att titta på, för både stora och små, bra animerat!

När vardagen känns lite enformig eller när barnen eller de vuxna har lite brist på inspiration, en regnig måndag, när lusten inte infaller eller när allt bara känns grått och trist. Då är det perfekt att ta till en inspirationsdag = en dag när allt är tillåtet! Syftet är att höja humöret, kanske komma bort från ekorrhjulskänslan, lyfta fram fantasi och lek och få inspiration! Det kan vara att man åker och badar efter skola/dagis och äter ute. Bjuder hem någon eller några på vardagsmiddag och spelar spel eller hälsar på hos storfamiljen och tillbringar kvällen ihop. Det finns hundra andra sätt att sätta lite guldkant på en vardag och hör och häpna känslan av att lyfta sinnet och bryta vardagsmönstret sitter i även dagen efter! Rekommenderas varmt om du inte redan gör det då och då. 

Nu sitter jag vid datorn en liten stund och killarna har en efter en kommit och satt sig brevid och ritar nu häftiga monster med ljudeffekter till...("Wow kolla vilket mooonster, det här är min monsterbok" "Coolt men jag ritar Bob" "Snygg Bob va?!" "Mamma, hur ser ett monster ut bakifrån?") Härligt med glada inspirerade killar!

Idag låg ett speciellt kuvert och väntade i brevlådan, det var ett vykort som jag köpt på nätet. Det är så sött! Brukar aldrig köpa sånt men jag kunde inte låta bli det här. Det är skrivet och postat i England 1914 och hanstilen på baksidan är så vacker! Jag ska göra ett textiltryck av denna och föra över till en kudde. Det får nog bli både av bak och framsidan. Sedan ska kudden få en hedersplats på sängen eller i soffan. Vykortet ska jag sedan rama in och sätta upp på ett ställe där den lilla ängeln kommer till sin rätt!

Igår kväll gjorde jag tvål, det blev en sats Kanel och apelsintvål och en sats Kökstvål. Det doftade lite juligt hemma!Jag måste ta med mig en Kökstvål till jobbet, jag tänker inte på det hemma då jag använder den dagligen men när jag inte har använt den blir jag påmind om att jag luktar mat om händerna! Jag vet inte vad det är med kaffe som tar bort lök och räkdoft men det fungerar. Provade att göra en sats med citron och olika citrusfrukter i för att se om det skulle fungera mot matlukt på händerna men det blev inte alls lika bra, så kökstvålen är fortfarande favoriten :-)

Ikväll ska jag göra marmorerad Äppeltvål. 

Jag är så mätt, så mätt! Herregud, jag tror att jag måste gå lite på Crosstrainern också så att maten sjunker ner annars spricker jag nog ;-) Ha en trevlig kväll!

Jag såg en sten i blomsteraffären, den var så skön att hålla i och hade ett fint budskap, så den fick flytta hem till oss. Dagens mirakel var nog den lilla stund jag tillbringade på kajen, under lunchen, med en mycket klok person och där satt vi i lä och pratade om kommande prövningar och den skräckblandade förtjusning det innebär. Delad glädje är verkligen dubbel glädje och det smittar av sig!

Tidigare på dagen fick jag ett samtal från en varm och härlig person och hon berättade att hon hade planer på att starta eget, jag blir så glad! Det är härligt när folk vågar satsa, oavsett om det är smått eller stort!Och jag hjälper gärna till på det sätt jag kan!

Man köper ett gammalt charmigt hus, bor in sig, gör om, bor in sig, skaffar barn och bor in sig och bara trivs, sedan börjar man dagisträna, gå på förskola, skolan och börjar, minstingen börjar dagisträna och man jobbar, vabbar, läser läxor, provar på diverse aktiviteter med barnen, tränar,vabbar, lagar mat,skjutsar och hämtar, fikar, nattar, sover och så pang! så vaknar man plötsligt upp och ser utanför familjelivets sysslor och inser att herregud, hur ser det egentligen ut här hemma?

Så funderar jag en stund, när var det jag/vi gjorde något projekt hemma sist?... Jo just det för knappt 5 år sen, då klättrade jag höggravid och tvättade fönstren på andra våningen, det var dagen innan minstingen kom. Då hade vi precis byggt om ett rum till två + en liten hall och satt in ett fönster, tapetserat, lagt golv och inrett det enkelt med basmöbler, fint bäddat, en söt liten pyjamas väntade på lillebror och rutiga gardiner hängdes upp i fönstren.

Fyra år senare började jag började måla väggarna i trappen upp till övervåningen och det gick åt tio fogsprutor till att täta de små och stora mellanrummen i den gamla fina panelen och sedan 4 burkar färg på det innan jag tog en paus. Pausen har nu varat i ett år! Maskeringstejpen sitter fortfarande kvar... Häromdagen bad jag kärestan om hjälp att leta upp en speciell färg som jag använt, eftersom butiken jag köpte den i inte finns kvar och idag fick han tag på den och nya fina babyrosa penslar (som Stöd till Rosa Bandet och cancerforskningen)och en flaska lacknafta, så i helgen ska jag sätta fart igen! Panelen är vågig, gammal, torr och unik och den blir jättefin i vaniljvit som jag kallar det, eller vaniljgul som färghandlarn kallar det.

Sedan hade jag tänkt att trappväggen ska bli som en liten fotosamling på barnen och familjen i svartvitt och/eller färg. Jag har inte riktigt kommit på exakt hur det ska bli, måste välja ut lite bilder först. Bildvalet får styra. Och så tänkte jag mig först svarta ramar i olika storlekar men sedan såg jag en vit pärlemorsram och en annan med små pärlemorsknappar och de var så ljuvligt fina! Men svart blir mer effektfullt, jaja jag får se, men om de vita ramarna inte försvinner mot bakgrunden blir det nog vitt.

Är så galet sugen på godis, bullar, kakor, läsk, kaffe, mazariner, choklad och allt annat sött just nu och det har sin naturliga förklaring, undrar om det blir bättre eller värre när man kommer in i klimakteriet? En viss person är gullig och ska köpa en påse M till mig...

Nej, nu ska jag träna en stund på crosstrainern, ta en dusch, hänga tvätt och stämma av dagen med maken, innan det är dags att sova. Imorrn har jag en kort dag och lämnar och hämtar killarna, härligt!

Ha en jättetrevlig kväll!

1 mössa + tre scarfes = 8kr

Mönstret på ena tunikan.

Mönstret på den andra tunikan.

Mössan, neutral, lite trist. Se längre ner hur den blev omgjord!

Vilken bra helg det blev. Vi var på marknad i regn och ruskvädret i lördags och jag gjorde några fynd! Köpte två färgglada hemgjorda tunikor i blocktryckt tyg till min systerdotter för 20 kr styck! Sedan hittade jag tre scarfes i glada färger, skrynkliga men fina, de betalade jag 6 kr för och slutligen en neutral mössa för 2 kr, aldrig använd!

På kvällen virkade jag en liten kant till mössan och satte i ett sidenband och avslutade med en liten rosett! Jag satte på mig mössan och gick in i vardagsrummet till en storleende make: - Ska du vara med i nåt julspel?  sa han. Jag skrattade och sa -Nej hurså?!

-Nähe, sa maken ännu mer humoristiskt -Ska du vara med i en svamporkester? Nämen du, Mia. Du kan nog ha på dig den där när du åker fram och tillbaka till jobbet, men lova att du aldrig har den på när du ska hämta barnen i skolan, de kommer att skämmas för att deras mamma går omkring  med konstig svampmössa på huvudet.... sedan flinade han lyckligt över sin lustiga kommentar...

-Bara för att du säger så ska jag inte använda någon annan mössa än denna! ;-) 

Idag har jag tränat en stund och sedan varit på gymnastik med minstingen. Sedan blev det middag ute på en jättemysig liten restaurang i närområdet med en annan familj. Natten till idag sov stora sonen över hos en kompis för första gången och det gick bra, vi var beredda på att åka och hämta honom men det behövdes inte, bra, det är bra för självkänslan att våga sova borta.

Har gjort årets sista tvålsats med ringblommor i, nu har de blommat ut och vissnat! Det känns lite vemodigt att sommaren eller ska man säga sensommarvärmen som har hållt i sig så länge, nu definitivt är slut! Skar upp tvålen idag och nu får den mogna i flera veckor innan den kan användas, den blir fint spräcklig av blombladen och doftar ljuvligt av örter och blommor!

Jag önskar att det fanns mer roliga marknader och loppisar i Stockholmsområdet. De finns men fyndchansen är inte såå stor. När vi är hos släkten i Dalarna finns det massor av små lokala loppisar och auktioner där man kan göra bra fynd och hitta ovanliga saker men här är så många så medvetna och sätter priserna tok för högt eller säljer gamla udda rosa porslinsljusstakar, udda glas, ölsejdlar eller dyl och det är så trist! Nej, fram för mer mångfald på loppisborden :-)

För att glädja maken som förhoppningsvis tittar in på min blogg inom den närmsta tiden vill jag avslutningsvis hälsa med en liten bild på min fantastiska skapelse ;-) Mer svampmössor till folket, puss!

Igår upptäckte jag att vår fluffiga lilla hamster Trolle har fyllt på sina höstförråd. På toaletten har han fyllt på med frön i en prydlig hög brevid toalettborsten (?) och i garderoben, ute i farstun, han lagt en bit ost och i ettpar gymnastikskor har han lagt ännu mera frön! Jag vet inte hur han tolkar det när han ikväll kommer att gå sin runda och upptäcka att det är tomt hans sina förråd. Han kanske tror att vi har ätit upp dem eller så tror han att någon annan hamster har tagit sig in på hans territorium. När man går in i köket på kvällen och Trolle är ute så kommer han ilande över köksgolvet och sätter sig fint på bakbenen och håller upp tassarna och ber om en liten nöt ur skafferiet eller en bit frukt eller grönt.

Då han blir två år i december och jag vet att han kanske inte har så lång tid kvar (kanske 6-12 mån) så har jag förklarat för barnen att Trolle är pensionär nu och att han börjar bli lite gammal.

Lillsonen undrar när han ska få skägg?

Stora sonen skulle på scoutläger imorrn men hoppade av då hans bästa vän i gruppen bröt armen idag och inte kan delta på lägret. Känns lite tråkigt då han hade sett fram emot detta och vi har packat och planerat idag men samtidigt lite mysigt att få ha honom i trygghet hemma :-)

När man jobbar känns helgerna livsviktiga och lite heliga för familjen, det är ju inte riktigt sunt att det ska vara så men så är det för mig (och många andra såklart!). Tänkte på en kommentar som en av deltagarna i Namibia i tv programmet "Den långa resan" sa, något i stil med  "Här verkar de inte längta till helgen som man gör hemma, här är man tillsammans hela tiden" och just de orden gör lite ont. För det är så jag tycker att det ska vara och det känns verkligen fel att det inte är så.

Jag önskar att jag kunde jobba hemifrån mitt med mina produkter och kunna få ut försörjning på det och på mitt vanliga jobb i stan några dagar i veckan. Jag trivs väldigt bra på mitt kontorsjobb, jag har härliga kollegor i alla kategorier av människor och livsstadier, det är inspirerande och det intresserar mig att vi alla lever så olika liv. Men jag skulle vilja vara mer närvarande kring barnen och få lite mer gjort hemma. Jag är ute efter mer balans mellan tid hemma och tid på kontoret, vi får se vad det leder till, jag jobbar på det. Helst skulle jag bara vara hemma och jobba med mitt men det går inte att försörja sig på det idag.

Jag har så långt jag kan minnas alltid haft många idéer och varit pysslig och händig.

Jag har lagat mat till familj och vänner och lyckats "koka soppa på en spik" När någon kompis i tonåren deppade över att det inte fanns någon mat hemma hos henne/honom kunde jag kika in i skafferi och kylskåp och kreera nåt finurligt och ätbart :-) och succén var given! Inte för att jag var speciellt duktig utan bara för att jag hade fantasin och vågade pröva nya vägar. När jag flyttade hemifrån vid 17 års ålder räckte pengarna inte alltid till. Matlagandet pendlade från storkok som frystes in till en påse nudelsoppa med persilja på för att piffa till det hela. När sötsuget slog till och jag inte hade råd att köpa godis kokade jag kola, eller vispade marängsmet, gjorde "luffargodis" (havregryn, smält smör och socker, vid riktigt festliga tillfällen föll det ner lite riven choklad eller kakao också) allt beroende på vad jag hade hemma.

Vid ett tillfälle hade jag inte råd att köpa nåt snyggt till en "viktig fest" och då letade jag i tyghörnan och sydde ihop en långkjol i djupblå sammet. Eller som när vi skulle på "bad taste" fest och jag inte hittade något inspirerande i butik, då tog jag det fulaste tyget jag hittade hemma hos Mamma och på en kväll blev det ett par urläckra byxor med vidd nedtill, utan ett mönster att gå efter. Men det lustiga är att när jag gör det känns det självklart och naturligt men så snart det är gjort glömmer jag bort det och efteråt så undrar jag hur jag kunde lyckas med det?! Jag hittade just den långa ljuvligt dramatiskt blålila sammetskjolen i somras! Den låg i en kartong och nu såg jag vad fint sydd den var och funderade på hur jag fick till den modellen?

När jag registrerade mig på Facebook så hörde en gammal kär kollega av sig och frågade om jag fortfarande håller på med keramik? Va, keramik? Ja just det, det tog ett tag innan jag kom ihåg att jag under ett par år stod på julmarknader och sålde keramik. Jag gjöt, slipade och målade den och det blev till fina barnrums månlampor, nallar och annat sött. En annan frågade om jag fortfarande sydde små barnförkläden och sängkläder. Det blev en påminnelse om hur ombytlig jag är och hur viktigt det är för mig med variation.

Har jag inte hittat just "det" jag letat efter har jag funderat en tid och sedan provtillverkat om och om igen tills jag kunnat göra det själv. Jag har haft flera perioder när jag inte hunnit eller orkat pyssla och experimentera, som tex när vi fick första barnet, jag hamnade i nån sorts chock och depression efter förlossningen och var ljudmässigt och känslomässigt avstängd från yttervärlden i 2-3 mån. Men när jag började må bra igen började pyssellusten att bubbla och göra sig påmind igen. Jag sydde ett jättefint litet påslakan med spetsar och blåvita små rutor till vår lilla ögonsten och det var bara lite större än ett örngott :-)

Efter några år kom lillsonen och där gick allt bra så pyssellusten kom snabbt tillbaka! Något år senare var det dags för Halloween fest och till stora sonen som då var 5 år sydde jag en enkel dinosauriedräkt med lång "taggig" svans i ett äppelgrönt och vitt babyrutigt tyg, han blev såå söt! Lilleman var ca ett år och kunde inte gå, så till honom sydde jag en liten, liten sittvänlig spöktunika. Han kläddes ut till ett babyvänligt hushållsspöke med fjärilspasta fastsydd där han inte kunde nå och fastlimmat kaffepulver och en massa annat kul från skafferiet :-)

Jag har alltid tyckt om all sorts hantverk för jag vet vilket jobb och (ofta) passion som ligger bakom!

När jag fick barn började jag läsa innehållsförteckningar på babyoljor och schampon mm och tyckte inte om det jag såg, då började jag tillverka en och annan produkt själv. Det har sakta blivit fler och fler produkter allteftersom jag vågat prova och lärt mig. Mitt intresse har växt och jag har länge känt att detta vill jag göra mer av. Så nu har jag nästan tagit beslutet att söka till en viss utbildning och har kommit på hur jag ska finansiera det hela. Jag har tagit mod till mig och visat upp mina saker i en butik som nu vill sälja mina saker.

Och precis nu när min dröm är på väg att bli uppfylld så får jag lätt panik och kallsvettningar! Jag kan inte riktigt glädjas utan börjar fundera på vad jag egentligen håller på med?? Ska en småbarnsmamma som nästan jobbar heltid ha tid med detta, herregud, jag måste vara galen, hur ska jag få ihop detta?! Hur ska jag ha tid med barnen nu och sonens läxläsning? Och istället för att vara rusigt glad och lita på att det löser sig, så får jag magknip. Maken stödjer mig men är såklart lite orolig att fokus försvinner från något annat men jag känner att jag måste göra detta. Jag har gjort mycket för min underbara familj och make och det kommer jag att fortsätta med. 

Men nu måste jag själv få ta lite plats och göra annat än bara det som jag förväntas göra. Göra något för mig.

Efter en stund när känslorna lugnar sig och jag sitter i folkhavet på tunnelbanan eller går med matvagnen på coop och storhandlar, så sprider sig ett litet leende inom mig, "jag bär på en hemlighet...nästa höst ska jag börja studera...och så har lilla jag fått en återförsäljare...detta är bara början, nu börjar min resa..." och den känslan säger mig att det är helt rätt! Men det glömmer jag strax när jag ordnar med e-legitimation på nätet för att kunna registrera ett företag... varför kan jag inte bara vara? Bara vara nöjd med varje litet steg i rätt riktning istället för att spela upp ett dramascenario i sann Lars Norén anda där jag ser 10 negativa år framåt och hör teaterviskningar i stil med "ja du vet ju hur Mia är, det blev för mycket, hon klarade inte av det och bröt ihop" eller herregud, hur tänkte hon egentligen" "Stackars make och barn, de fick lämna huset och bo på gatan" etc etc etc.

Och så funderar jag över om detta inte är ännu en av mina pysseltrender...Hur ska jag kunna göra bokföring? Jag blir alldeles matt av alla oroliga tankar! Men jag känner mig själv och vet att det är en del av den mentala förberedelsen. Jag har varit här förut. Det är bara att bita ihop och hoppas att det lägger sig snabbt!

Jag har ju hållit på med detta vid sidan av mitt jobb ett tag nu och det svåraste verkar vara allt pappersarbete och alla regler för att komma igång, sedan är jag tillbaka i tillverkningsfasen där jag är idag! :-) Förhoppningsvis lite klokare och mycket säkrare på det praktiska runt omkring... Snart ska jag på "starta eget" informationsmöte hos Skatteverket... det löser sig nog.

Försäljning av ovanliga fröer, bönor mm.

"Månglare"

Nyfiken i en strut. Gåsen vägrade låta någon ställa sig framför och skymma sikten, då klagade han högljutt och

drog sig inte för att nypas med näbben.

Det har varit en fantastisk helg! Har träffat både släkt och vänner på Skansen, det värmer gott!

Nu är jag mör och kommer att tillbringa resten av kvällen i soffan. Känner mig så nöjd och glad med denna helg. Stora sonen köpte en gammeldags leksak "Retstickan" idag och då han är intresserad av tricks och trolleri mm så kan han använda denna i sina övningar. Tänk att mina barn blir precis lika glada för enkla välgjorda träleksaker som jag själv blev när jag var liten. Jag tror att det här med lite klurigheter lockar både stora som små och man blir aldrig för gammal!

Jag har köpt ett par underbara handgjorda ullskinnsvantar (i vinter ska jag vara varm om händerna) och nytappad honung med myntasmak.

Nu blir det lugna kvällar och helger igen och övriga småpyssel får ta plats. Jag och pojkarna har pratat om att de ska göra var sitt collage som de kan sätta upp på väggen i sitt rum. Nu finns det dels fina material att hämta i naturen, dels massor av roliga bilder i gamla tidningar och härliga färger och glitter mm. Mitt enda önskemål är att det blir en färgstark tavla så det lyser upp väggen nu när det blir mörkt och lite murrigt.

Tvätten har stått orörd sista veckan, inte bra när man har två barn som älskar att kasta sig i gräs och klättra i berg, nu kommer några härliga tvättdagar, hoppas att det blir uppehåll så att man kan hänga den ute en liten tid till.

Vi har så mycket björkfrön som flyger att man får skaka tvätten innan man tar in den. Får den hänga ute tillräckligt länge och det blir en regnperiod kanske man kan vika in ett par strumpor med en liten björk växandes på, det vore  kul som omväxling...

Skatorna har slutat gömma plommonkärnor i Aloekrukorna.

Nu pickar de bort och tömmer bordsljustaken på all fin sten vi har samlat och lagt där, sedan verkar de ha kommit in i någon städperiod men i stället flör att städa i sina hus, pickar de bort mossa i från vårt hustak och slänger över hela altanen och trappen.....morr! Är innerligt trött på dem nu, så när en av dem satt på altanräcket och blängde in i köket sprang jag fram och flaxade med armarna och skatan flög vettskrämd iväg. Jag log förnöjt tills jag insåg att grannen tittade på mig...hmm hoppas att han hann se skatan som satt på räcket innan och inte bara jag som flaxade och såg allmänt galen ut...

Ha en trevlig kväll och god natt!

Olika sorters äppelgelé i motljus.

Ägg och grönsaker till salu.

Tvål i låda.

Dagen har tillbringats på Skansens höstmarknad. Det var oerhört många besökare och det beror så klart på att det är en mycket populär marknad men även att det är helg efter lön samt strålande sol och varmt! Stortrivs i den vackra gammeldags miljön. Har köpt lite rökt ost som killarna älskar, lite marmeladstänger som vi stora tycker om och gått och fotat lite. Var inne i Skånegården och bara njöt av den härliga atmosfär som är där... Jag och systerdottern matade och klappade ett lamm som var så fin!

Det har varit en mycket trevlig dag med många trevliga människor och vacker miljö, det kan inte bli bättre!

Så har halva veckan gått med en hiskelig fart, jag måste säga att fördelen med att jobba mycket är att man somnar så snart man lägger huvudet på kudden, ljuvligt skönt. Att man sedan för ovanlighetens skull inte vaknar av minsta ljud gör det hela ännu bättre :-)

Igår trampade storebror oavsiktligt på en snigel som sniglade i trappan. Lillebror blev förkrossad och grät när han visade för maken och hulkade fram   

" Pappa, han har dööödat....en av mina.... bähästa väänner!"

Storebror förklarade att det inte alls varit meningen och att han inte sett snigeln och pappa förklarade detsamma men lilleman var otröstlig.

Idag hörde jag honom gråta ute på trappan och frågade vad som hade hänt? -En av mina vänner är död!Och sedan blev det enorma krokodiltårar och en förkrossad lilleplutt. Vi pratade en stund och kom fram till att vi kunde ha en begravning för snigelvännen. Vi letade och hittade en liten skalskärva och den begravde vi i pelargonkrukan på trappen. Vi plockade den finaste rosen i trädgården och satte den vid graven. Sedan funderade vi en stund... Lillsonen kom fram till att "nu möter gammelmormor snigeln och bjuder på kaffe och bullar och hon kommer att älska snigel lika mycket som jag gjorde" "Min vän älskar också att fika" "Då blir de glada och älskar varann sen ses vi och kan leka"  Det var inte ett torrt öga på någon av oss. Efter ceremonin övade vi på att åka skateboard.

Nu när jag äntligen har kommit på vad jag ska göra med mitt vackra garn har jag lyckats förlägga det! Hela familjen letar och då och då håller någon upp ett garn och frågar "är det det här"? Men nej. Vart kan man lägga ett garnnystan och sedan inte hitta det, underligt, jag förstår inte hur förvirrad jag måste ha varit... Jaja flera fina garner har ju "hittats" och det är ju roligt men "the one and only" garnet är helt borta! Blir så trött på mig själv.

Nu ska jag skriva etiketter till mina syltkonserver och tvålar. I helgen ska de säljas och förhoppningsvis hamnar de i bra hem där köparen förstår att uppskatta det guld de har kommit över i en liten burk eller i form av en ljuvligt doftande tvål! Känns alltid lite sorgligt att skiljas från mina alster tillagade/tillverkade med omsorg och mycket kärlek. Men mina kunder är ju fantastiska människor så det ska nog gå bra :-)