För ca 2 mån sedan gjorde jag första satsen tvål till just denna helg...  

Och efter det blev det ännu flera satser och lång väntan på att de skulle mogna klart.

Nu är tvålarna klara, likaså gördlar och etiketter...

Många sorter blev det och fina och milt väldoftande blev de också.

Så egentligen borde jag vara så stolt och glad! Ja lite som en lycklig hönsmamma som släpper iväg mina små (tvålar?!) ut i vida världen men istället så tar prestationsångesten, köra bil-långt-ensam-ångesten, och vad-fan-håller-jag-på-med-ångesten vid. Det tar så mycket energi!

Funderade på att inte skriva om detta men så tänkte jag att vad tusan! Jag är inte ensam om detta och kanske mår jag lite bättre av att släppa på ventilen, kanske mår någon annan lite bättre och det är bra att påminna sig själv om att man faktiskt överlever, man blir till och med lite starkare av att utmana sina demoner då och då.

Mellan illamåendeattackerna har jag funderat på vad det kommer ifrån och vad det bottnar i? Jag och kärestan satt och pratade om detta idag.

Jag har helt enkelt kommit fram till att det här är vad jag vill jobba med och vidareutveckla tills jag kan försörja mig på detta och då blir det helt plötsligt väldigt stort, och väldigt jobbigt! Det kanske låter naivt men det är precis så det är. Jag blottar en del av mig själv som jag inte har hunnit bygga upp någon officiell trygghet i och då blir jag helt plötsligt väldigt sårbar.

I lilla kretsen av vänner och bekanta och bekantas bekanta känner jag mig trygg men nu är det folk som inte har någon som helst relation till mig som jag ska presentera detta för. Och den här gången har jag inget tryggt sällskap utan endast mig själv att förlita mig på. Men det måste gå, jag måste bygga upp mitt entreprenörs-självförtroende! :-) Jag är mer nervös nu än när jag lämnade kära Sverige för att ensam börja plugga i Italien. Galet onödigt!

När jag vågar stå upp för mig själv och min passion då sätter sig någon svartvingad på axeln och idiotförklarar mig och säger nedlåtande att "Inte kan väl duu. Lilla gumman!"

Men jag vet att jag kan och att detta bara är en liten smula av min potential och jag vet att detta bara handlar om mig och att bara JAG kan stå upp för mig själv och sätta mig i den jäkla bilen och köra den jäkla sträckan för att packa upp mina saker. Saker som jag älskar att tillverka och som jag blir så innerligt glad av att få höra hur de har hjälpt folk eller husdjur med än det ena än det andra! Jag får förresten sällskap av Oscar Linnros och Samuel Ljungblad i CD-spelaren...(nu känns det lite bättre).

Jag som älskar att sitta och klura ut nya recept och örtblandningar till  på hösten och vintern och när abstinensen blir för svår går jag till "Pysselförrådet" för att sniffa lite i alla burkar med torkade nässlor, timjan, mynta, isop, ringblommor, svartvinbärsblad mm och tänka att snart, snart kommer jag att gå barfota i trädgården och plocka och använda dem färska i produkterna igen!

Imorrn när allt är uppackat och klart så vet jag att ångesten släpper direkt. Jag önskar bara att det var imorgon bitti just nu...