Så har halva veckan gått med en hiskelig fart, jag måste säga att fördelen med att jobba mycket är att man somnar så snart man lägger huvudet på kudden, ljuvligt skönt. Att man sedan för ovanlighetens skull inte vaknar av minsta ljud gör det hela ännu bättre :-)

Igår trampade storebror oavsiktligt på en snigel som sniglade i trappan. Lillebror blev förkrossad och grät när han visade för maken och hulkade fram   

" Pappa, han har dööödat....en av mina.... bähästa väänner!"

Storebror förklarade att det inte alls varit meningen och att han inte sett snigeln och pappa förklarade detsamma men lilleman var otröstlig.

Idag hörde jag honom gråta ute på trappan och frågade vad som hade hänt? -En av mina vänner är död!Och sedan blev det enorma krokodiltårar och en förkrossad lilleplutt. Vi pratade en stund och kom fram till att vi kunde ha en begravning för snigelvännen. Vi letade och hittade en liten skalskärva och den begravde vi i pelargonkrukan på trappen. Vi plockade den finaste rosen i trädgården och satte den vid graven. Sedan funderade vi en stund... Lillsonen kom fram till att "nu möter gammelmormor snigeln och bjuder på kaffe och bullar och hon kommer att älska snigel lika mycket som jag gjorde" "Min vän älskar också att fika" "Då blir de glada och älskar varann sen ses vi och kan leka"  Det var inte ett torrt öga på någon av oss. Efter ceremonin övade vi på att åka skateboard.

Nu när jag äntligen har kommit på vad jag ska göra med mitt vackra garn har jag lyckats förlägga det! Hela familjen letar och då och då håller någon upp ett garn och frågar "är det det här"? Men nej. Vart kan man lägga ett garnnystan och sedan inte hitta det, underligt, jag förstår inte hur förvirrad jag måste ha varit... Jaja flera fina garner har ju "hittats" och det är ju roligt men "the one and only" garnet är helt borta! Blir så trött på mig själv.

Nu ska jag skriva etiketter till mina syltkonserver och tvålar. I helgen ska de säljas och förhoppningsvis hamnar de i bra hem där köparen förstår att uppskatta det guld de har kommit över i en liten burk eller i form av en ljuvligt doftande tvål! Känns alltid lite sorgligt att skiljas från mina alster tillagade/tillverkade med omsorg och mycket kärlek. Men mina kunder är ju fantastiska människor så det ska nog gå bra :-)